är fredrik vuxen uppgiften?

i maktens korridorer hänger flugsvärmar av porträtt av män och kninnor, alla uppfyllda av stundens allvar när konstnären gned sin kladdiga pensel mot näsroten och stillsamt undrade när han skulle få betalt för jobbet, diskret förstås, han vill ju inte utan goda skäl stöta sig med sina uppdragsgivare, men han anade nog att det inte skulle bli lätt. om Fredrik Reinfelt blev avkonterfejad under sitt besök i Vita Huset är tveksamt, så viktig är han ju ändå inte, varken lokalt eller ute den stora vilda världen, och nog verkade han lite blek om nosen bredvid Georghee Bush som alltid personifierar den lågmälda styrkan hos en som vet att middagen är serverad om gästerna vågar . kanske ringer någon återbud, kanske spyr någon redan på den akustiskt designade toiletten kanske vänder vissa flygplan redan halvvägs till målet och vinglar bensinhostande tillbaka till .diktatorns privata landningsplätt bakom mosken. vad ansåg George Bush om Sveriges fjäskande för Irans sändebud meddelade han förmodlligen inte, Reinfelt föreföll inte mer upplyst än normalt, dvs han hummade tappert när det blev dags att prata allvar, dvs skurkstater som Iran, Saudiarabien et al, men hemkommen räknar vi med att han tart Svenska Dagbladet från munnen och kallar ett spöke för ett spöke och en spökande ledare för en nation av gangsters för det hot mot världsfreden han onekligen är, än har han gott om tid Fredrik, att visa framfötterna och klorna, om så behövs, men då krävs det att han inte låter sig hjärntvättas av Al Gore och de skorrande megafoner som påstår att människans yttersta står för dörren när naturen emellanåt hickar till . katastrofer kommer och går utan att påverkas av sanningssägare med flottiga nästippar, och försvinner lika snabbt, så också denna vår som långsamt övergår i sommar för oss alla medan malkulorna i kostymerna från Munchen omärkligt smulas sönder till damm i det Europeiska Museet.

fega gubbar

när det regnar är det som bekant gott om paraplyer och när en liten solstrimma bryter fram genom de grå molntussarna kastar alla fega gubbar försiktigheten åt sidan och sträcker ut händerna till den stora skuggan som välvilligt kammat matresterna ur skägget och ivrigt basunerar ut sin iver att lära sig dansa en mer demokratisk dans än den blodisande förhörstango han hittils ägnat sig åt och de fega gubbarna radar upp sig för fotograferna och glömmer den kritstrecksrandige gubben som för inte så länge sen återvände från Berlin med en bit papper och sa att nu är problemen ur världen och freden har fått en ny chans
så uppträder fega gubbar och kärringar och sticker huvudet i plånboken eller vad den nu kallas när den dryper av olja...eller är det blod?